torsdag 11 februari 2016

Rädslor


Det här med att bli rädd. Jag kommer  ihåg när jag var liten och Bröderna Lejonhjärta kom ut, jag vet egentligen inte vad det var med den jag tyckte var läskig.  Den är ju sorglig men jag kommer ihåg att jag inte vågade titta på en del scener i den filmen.
Jag kan inte låta bli att tänka på debatten nu om Alfons Åberg och hurvida den bör visas för barn eller inte. Det är en förskola som blivit anmäld för att ha visat filmen. Just det lägger jag ingen värdering i om det är rätt eller fel eller om det kanske ligger något annat också bakom. Inte vet jag. Men tänker ändå att vi har ju olika saker som skrämmer oss och påverkar oss på olika sätt. Inget konstigt i sig.
Har ni något så som ni kommer ihåg från barndomen som skrämde er då? Kanske något som ni än idag upplever som skrämande.
Buuuu.....

Kram // A

10 kommentarer:

  1. När jag var lite var jag rädd för Emil, eller egentligen pappa Anton när han vrålade FÖRGRÖMMADE ONGE!! Då gömde jag mig bakom soffan minns jag...
    Kram J

    SvaraRadera
  2. Ååå...jag tyckte också den var läskig...med riddar Kato och Kattla...
    men sen var det ju så spännande och bra så man var tvungen att titta....
    Alfonsdebatten har jag missat totalt...min spontana tanke är ju att det väl finns betydligt värre barnprogram än så...Men som sagt jag har inte hängt med alls....
    Härlig bild på dig..;)
    Kram Katarina

    SvaraRadera
  3. Inte direkt något som jag kommer ihåg. Däremot minns jag en bok som hette "Silver min egen hund" - den boken kom jag aldrig igenom. Grät floder efter varannan mening. :-) Fin kväll till dig. Kram

    SvaraRadera
  4. Alltså... allt kan ju skrämma en, beroende på fantasin, när man är ett barn!
    Jag prenumererade på Disney´s böcker och så kom där en med "Peter och vargen". En av vargbilderna påverkade mig så mycket att jag var helt övertygad om att en varg skulle komma och döda mig. Jag bodde på femte våningen i ett höghus i Skåne... där vi har noll vargar.
    Jag råkade även cykla över en daggmask som liten och trodde att hens släktingar skulle komma om döda mig som straff. Byggde tom fällor för maskarna så att de inte skulle kunna överraska mig i sömnen.

    SvaraRadera
  5. Glömde... än idag så är jag rädd för daggmaskar. Dock kan jag hantera min rädsla aningens bättre nu än då...

    SvaraRadera
  6. Visst är jag fortfarande rädd, men nu är det för helt andra saker, som att det ska hända min familj något. Kram

    SvaraRadera
  7. Mera sakerfrån verkligheten som skrämde mig..kram

    SvaraRadera
  8. Jag tycker detta börjar gå till överdrift. Man får väl inte göra någonting snart för det finns alltid någon som blir rädd, stött, tar illa vid sig för nåt. Världen kan inte vara en skyddad verkstad. Det är under att vi får personal till skola, barnomsorg, polis mm som ständigt blir granskade för "skitsaker". Usch..nu gick jag igång känner jag ;)
    Du..ha en superskön helg :)
    Kram Petra

    SvaraRadera
  9. Alfons Åberg blir anmäld, sen finns det data-spel som barn spelar om det är 18 års gräns på... Hmmm, undrar vad som ska anmälas??!!
    Njut av helgen nu , vännen! Kram Kate

    SvaraRadera
  10. Var tio år när Bröderna Lejonhjärta kom ut. Så bra och spännade. Vet att Barncancerfonden använder den boken för barn som är rädda. De får tröst! Rödluvan och Vargen, Hans och Greta de är läskig! Eller hur sorgliga och läskiga var inte HC Andersens sagor. Tror Vilse i pannkakan har skrämt flest barn. Hahahaha! Bli upprörd angående Alfons. vad ör det för fel på dagens föräldrar egentligen?!! När jag växte upp på 70-talet var det inte ok att leka med Barbiedockor och lyssna på Melodifestival. Men det gjorde jag i alla fall! Det blev folk av mig med.

    Fin lördag till dig! Kram Anna

    SvaraRadera