Tandis och jag

Så länge jag kan minnas har jag varit rädd för tandläkaren och jag tycker att det blir värre och värre. Vad det beror på vet jag inte. Jag tar bedövning för minsta lilla och jag brukar inte andas under hela besöket, jobbigt när det är lite längre besök.
Jag har alltid varit noga med mina tänder, de dagar jag inte borstat mina tänder flera gånger om dagen kan jag lätt räkna på en hand under alla mina år. I tonåren hade jag fast tandställning både uppe och nere för att justera lite. En hel del tänder drogs ut för att föra ihop de andra med hjälp av tandställningen för ett snyggare resultat. Det blev jätte fint och precis då jag fyllde arton blev jag fri från min "räls". Att mina tänder drogs ihop sådär innebär idag att mina tänder inte riktigt "passar ihop" och jag har ojämna fickor mellan tänderna. Jaja det ser okej ut men kräver lite merjobb för mig haha och jag har alltid en tandtråd på fickan.
Trots min rädsla för dessa vitklädda med munskydd är jag super sugen på att bleka mina tänder. Vid ålder av trettionio lovade jag mig själv i fyrtioårsåldern enblekning i present. Det har gått ett par år till och jag har fortfarande inte gjort det. Jag kan nog erkänna att min rädsla är boven i det hela. Men jag vill så gärna. Jag har varit Här inne och läst och fått mer iformation om hur de bleker med Brilliant Smile.Jag vill! Har någon av er erfarenhet av tandblekning?
Jag måste också säga att den tandläkare och hans sköterskor jag har idag är toppen. De behandlar mig precis som den treåring jag känner mig som då jag är hos dom och de är super rara mot mig. Sköterskan brukar säga till mig direkt när jag kommer in att det syns på hela mig att jag hellre varit någon annanstans. Kan tänka att jag inte är ensam om just den känslan. Nu blev det lite kul tandprat mitt i allt julande. Kanske kommer tomten med ett vitt leende för mig i år.

Ta en extra julknäck men glöm inte att borsta tanden sen ;)

Kram // A