Hur känns det?

I dag är det tjugo år sedan jag sa Ja i kyrkan och blev Fru Andersson. Det är helt galet att det gått så många år. Tjugo år som för de flesta (tror jag) har varit en väg av kullar och vägbulor att ta sig förbi och en hel del hala banor som tagit oss framåt hur lätt som helst. Livet är inte alltid som en spikrak väg  och inte heller livet i ett äktenskap. För att kunna leva sitt liv med en annan oavsett i vilken konstulation tänker jag att du måste kunna kompromissa, samarbeta, ge och ta, ta hänsyn och vara flexibel och inte bara köra på ditt eget spår. I bland tänker jag att jag och min man är ett företag, ett av de allra bästa. Vi jobbar så bra ihop med vårt företag som är vår familj och vårt liv.  Vi är inte alltid överrens men det mesta löser vi tillsammans.  I tjugosex år har jag levt med min älskade man och tjugo år som gifta. Jag ångrar ingenting och det vi gått genom tillsammans hade jag inte velat gå genom med någon annan. Vi har skapat två underbara barn som är en stor del av våra liv och vår kärlek.
Jag har fått frågor om hur det känns att ha levt tillsammans med samma man i så många år. Det har fått mig att tänka en del och det enda jag kommer fram till är att det känns hur bra som helst.  I dag firar vi tjugoårig bröllopsdag och även kallat porslinsbröllop.

❤ Jag älskar min man

 min bästa vän 

 min bästa supporter

 och det vi har som är vårt

 över allt annat i världen ❤

Ta hand om varandra.

Kram // A